Sexualitet: Jag är ingen outsider – sex är det naturligaste som finns

Så ringer en person från ett tevebolag och säger att de tänker göra ett program om tantra och undrar om jag vill vara med.
För ett par år sedan var jag med i ”Från Sverige till himlen” och talade om tantra. Det kändes bra.
Men detta är tredje gången någon ringer från formatet Outsiders och ställer en liknande fråga.
Självklart svarar jag nej. Jag är ingen outsider.


Jag har gjort massor av misstag i mitt liv. Få av dem ångrar jag. Men när jag sade ja till att medverka i Outsiders för tio år sedan, visste jag redan när det skedde att det var ett misstag. Orsaken till att jag sade ja den gången var att min man hade fått frågan om de kunde göra ett reportage om hans konst och han ville att jag skulle medverka. Det var med mycket stor tvekan jag sade ja och när teveteamet kom till vårt hem insåg jag att jag kände mig utelämnad och otrygg och att min magkänsla var att jag inte skulle bli nöjd med resultatet, även om jag var extremt noga med vad jag sade, för att undvika att de skulle skapa en person av mig som jag inte kände igen.

Det som gav mig riktigt dåliga vibbar var att jag tvingades skriva på ett papper där jag accepterade vad de gjorde med materialet, utan att ha rätt till några som helst synpunkter.

Jag valde alltså att fullfölja, mot bättre vetande och mot alla tecken i min kropp, eftersom jag inte ville göra min man besviken. Det ångrar jag.

Jag har bara sett resultatet en enda gång och jag blev illamående när jag tittade. Både min man och jag framstår som verkliga outsiders och för mig känns det som att jag blev en del av en freakshow, vilket förstärktes av att inslaget om min mans konst parades med människor som knullade på scen.

Alltså, mina farhågor besannades. Jag har sett en del avsnitt av Outsiders sedan dess. Ofta handlar det om sexualitet och att huvudpersonerna i inslaget betraktas av programmakarna som outsiders och att de därför platsar i programmet. På det sättet framställer man en rad människor som lite nippriga eller konstiga och som jag ser det försvårar man för människor att själva utforska sin sexualitet ... eftersom man redan vet vad som betraktas som något märkligt och konstigt; nämligen det som visas i outsiders.

Så jag har alltså fått frågan flera gånger om jag vill vara med, detsamma gäller en rad andra människor som sysslar med sexualitet och andlighet. I samtalen med researcher eller producent låter det i regel så bra, det är självklart inte tänkt att den som ska vara med ska framställas som konstig eller udda, bla bla bla... och så sades det även den gången jag var med. Dessutom kommer det, efter en stund, frågor, om den som medverkar kan leverera nakenhet för tittarna att se på... Ja, ni förstår. Alltså, jag har inte upplevt ett äkta intresse för vad jag gör (till skillnad mot det jag upplevde i ”Från Sverige till himlen” där jag kände mig respekterad), utan det är den kittlande sensationen som ska locka tittarna. Och villkoren för att vara med är dessutom orimliga.

När nu researchers är ute och letar efter nya villiga personer som vill berätta något i outsiders, till exempel om tantra, och då hävdar att formatet Outsiders har ändrats, att numera är de inte alls ute efter att framställa människor som freakar, så tror jag dem helt enkelt inte. Om det nu är så att någon vill skapa ett format som vill berätta nyfiket om sexualitet, där personer som jobbar med sexualitet och relationer tas på allvar, så föreslår jag följande: Byt namn på formatet. Skapa ett ”rent” format som inte är påverkat av de förväntningar tv-publiken har idag.

Kanske är jag extra krass eftersom jag har jobbat som journalist hela mitt vuxna liv. Jag vet en hel del om medielogik och för mig är det viktigt att välja när det är rätt att medverka i olika medier. Det finns en risk för "mediekåthet" - och den som är ovan vid medier och den bild de ger kan bli extra utsatta, ibland på grund av naivitet och okunskap om hur medier fungerar och vilka avtryck ett framträdande kan ge. 

Ett av huvudskälen till att jag inte vill medverka i outsiders är egentligen inte min tidigare dåliga erfarenhet, det är något annat: Jag är helt enkelt ingen outsider. Mina kolleger som jobbar med sexualitet är det inte heller. Sex är grundläggande för mänskligheten... utan sex fanns vi inte ens och jag tycker att det är dags att tala om den kraft som finns i sexualiteten och som verkligen går att använda till något riktigt bra och kraftfullt. Det talar jag gärna om. Det kanske är så att jag skulle ha ett teve-format som Kärlekskrigaren ... som vågar tala i klartext om sexualitet, ur alla möjliga synvinklar och där det är alldeles självklart.

Jag tänker också att en fara med att ställa upp i ett format som heter Outsiders också kan vara att en signalerar både till sig själv och till omvärlden att en ser sig som lite eljest och udda. Det vill jag verkligen inte göra.

Charlotte Cronquist är kärlekskrigare



Love is the answer