Sexualitet: Tänk om sängen förvandlas till kaffeved

Typiskt bra säng som passar många olika slags aktiviteter. (Just denna är en utfälld futon, på vilken det är lagd en ganska tjock bäddmadrass.)

Ibland funderar jag på hur sängar är konstruerade och vad sängkonstruktören tänkt.
När det räcker med att jag rör mig lite lätt för att det ska gnissla, eller när jag fruktar att sängen ska förvandlas till kaffeved redan vid tanken på älskog... hur tänkte hen?
Kanske finns det många kyska sängkonstruktörer?


”Shit, den här sängen kommer att rasa om vi fortsätter.” Har du varit med om den känslan någon gång. Det har jag. Många gånger.

Med ett resande liv passerar många sängar och tingestar tänkta att sova i eller på. Jag har legat i smala sängar, breda sängar, mjuka sängar, hårda sängar, sängar som gnisslar, sängar med resårbotten, sängar med skumgummimadrasser, vattensängar, futoner, uppblåsbara madrasser, platta liggunderlag. Jag har mött ranka sängar, stabila sängar, sängar med gavlar, utan gavlar, höga sängar, låga sängar, sängar med sänghimmel, sängar med myggnät, sängar som är ihopsjunkna på mitten efter decennier av hotellgäster – och säkert fler varianter som jag inte kommer på nu.

Jag lägger märke till att det är en minoritet av sängarna som verkligen passar att älska hett i. Sängar som hotar att braka samman, sängar som knakar och gnisslar, sängar som är så mjuka eller gamla att de hotar att kollapsa, sängar vars ribbträbottnar knappt klarar att två personer sover i dem, än mindre att de har sex. Jag har varit med om att flytta ner madrasser på golvet för att slippa bli en sängmarodör och jag har varit med om att sängar faktiskt har gått sönder för kärlekens skull.

Vad är det för krav en ska kunna ställa på en säng. Naturligtvis ska den fungera att sova i – och olika människor föredrar olika material och hård- eller mjukhetsgrad. Men när det kommer till att tumla om i sänghalmen, så krävs ändå lite mer än till och med en orolig nattsömn.

Jag har också varit med om otaliga dubbelrum där det sägs att en ska få en dubbelsäng, som senare visar sig vara två enkelsängar, som till och med vid enklaste massage har en tendens att glida ifrån varandra och även om en bara tänker sig att sova så är det säkrast att ligga lagom långt ifrån för att inte riskera att hamna i glipan, som så småningom blir allt bredare och där det slutar med att en hamnar på golvet. Och om en inte vill älska på 70, 80 eller 90 centimeter så får en hitta andra lösningar. Så det börjar bli till rutin att ha med silvertejp i packningen för att säkra att sängarna sitter ihop och göra det möjligt att njuta tillsammans och om lusten till det saknas, åtminstone ligga nära. Ibland när tejpen är glömd kan en ha nytta av ett bra skärp, ett stadigt snöre eller liknande. 

Jag har varit med om att även hemmavid vidta älskogsbefrämjande åtgärder, som att fästa sängen med vinkelbeslag mot väggen eller att ha skruvtvingar som håller ihop den så kallades dubbelsängen.

Jag längtar efter en tillvaro där jag inte ens behöver tänka på att sängen förvandlas till kaffeved. Du kanske har varit med om känslan av att börja älska, så börjar sängen gunga, som vore du på en båt och du inser att om kärleksakten blir något mer energiskt kommer sängen att gå itu på något sätt.

Kanske sängkonstruktörerna inte ens tar med samliggandet när de skapar dessa tingestar. Kanske hoppas de att vi ska leva kyskt och inte slita på mekaniken allt för mycket.

Nu ska det bli intressant att möta den indiska sängkulturen, är den älskogsvänlig, månne? Om inte, så blir det till att improvisera, för bristen på bra säng ska inte vara det som begränsar mina möjligheter att njuta.

Charlotte Cronquist är kärlekskrigare
Love is the answer