Sinnesro – en relationsroman av Emelie Johnson Vegh

Emelie trycker boken i min hand igår kväll. Hon skriver några vackra ord till mig på omslagets insida.

Jag har en hög böcker som är halvlästa. Men den lilla blå boken med den enkla titeln lockar mig.

Så jag lägger mig i sängen med ”Sinnesro”. När jag somnar har jag läst halva boken.

Jag vaknar med ett ryck vid halvfemtiden. 
Vill inte vakna. Det är för tidigt. 
Så kommer jag ihåg boken, tänder lampan och fortsätter. 
När min låtare ringer snoozar jag den och på andra snoozet har jag hela berättelsen i kroppen.

Det är en tunn volym med ett rikt relationsinnehåll. 
För vad vi vill vi med våra relationer, med våra kärlekar, på vad grundar vi våra livsavgörande val?

Sådana tankar sätter ”Sinnesro” i gång.

”Sinnesro” är Emelie Johnson Veghs första roman. 
Den är utgiven på ett litet Malmöförlag, A&J Books 
och till och med tryckt i Malmö.

Som Malmöbo känner jag igen mig i miljöerna, 
jag har också suttit på Systrar och Bröder, 
jag har testat bikramyoga och jag har cyklat i motvind.

Men jag har inte levt Hannas liv. Hon som lever i villa med maken Kristoffer och tvååringen Henry men som också har stort behov av egen tid.

”Med jämna mellanrum svämmar jag över. Jag är otrogen. Mer än en gång. Det betyder ingenting, har ingenting med någonting att göra, men jag är det, jag gör det – och sedan är jag nöjd och nöjd länge.”

Men när vi möter Hanna är playern i henne satt ur spel. 
För motvilligt tvingas hon inse att hon älskar två män 
och att hon dessutom blir mer än vän med Linnea. 
Ett liv med flera ostyriga sidohistorier. 
Ett liv Hanna hanterar… med varierande resultat.

Det finns så många frågor om livet runt 35 i Sinnesro. 
Det är lätt att stanna till och fundera på mina egna relationer,
 på de gånger jag tittat ut på grannens gröna gräsmatta, 
på de gånger jag stått i valet och kvalet. 
Vilket liv ska jag leva? 
Är det jag som ska göra valen, eller ska jag bara flyta med?

Det är som Linnea säger till Hanna någonstans mitt i romanen: 

”Problemet med dig, fina, är att du har en massa tankar, 
en massa känslor och en massa åsikter och så är du knallfeg.”

Är det inte så det ofta är? 
Att det är lättare att betrakta någon annans liv, som Hannas väv, 
ett liv där hon försöker separera sidohistorierna, 
men där de ändå blir delar av hennes vardagsliv, 
men där få känner till hur det verkligen står till.

Hur är det att möta sin älskare på dagis? 
Hur är det att möta älskarens systers frågande blick? 
Hur är det att känna en hand mot ryggslutet som 
ligger kvar lite för länge samtidigt som hon tittar på hur sonen leker med älskarens dotter? 
Det vardagsnära och det förbjudna som är så farligt nära varandra.

Romanen förhöjs av citaten som Emelie Johnson Vegh har sprängt in. 
Citat från alla möjliga håll – och givetvis inleds hela boken med sinnesrobönen, du vet den där om att acceptera det vi inte kan förändra, att ha modet att förändra det vi kan och förståndet att känna skillnaden.  
Men Emelie väljer att citera den i sin ursprungsform (på engelska) och att ta den länga varianten, som öppnar för något större – och som i ett nötskal ringar in de möjligheter romanen öppnar för.

God grant us the…

Serenity yo accept things we cannot change,

Courage to change the the things we can, and the

Wisdom to know the difference

Patience for the things that take time

Appreciation for all that we have, and

Tolerance for those with different struggles

Freedom to live beyond the limitations of our past ways, the

Ability to feel love for us ad our love for each other and the

Strength to get up and try again even when we feel it is hopeless.

Jag gör ett litet test och bläddrar igenom boken genom att läsa citaten, 
och inser att jag får en kondenserad roman – 
med möjligheter för mig själv att skapa min egen handling. 
En fin bonus.

Jag kunde alltså inte släppa boken. 
Jag var uppriktigt nyfiken på Hannas val. 
Hennes liv engagerar mig. 
Dessutom är språket rappt och roligt. 
Jag ser fram emot hennes nästa bok… 
och Emelie Johnson Vegh har viskat en arbetstitel till mig.

Undrar om hon skapar en ny värld i den, eller om jag får återkomma till Hanna i Malmö?