Varför leder otrohet till avgångar?

Jag lärde mig precis en ny förkortning.
EMI - Extra Martial Involvement - eller på svenska: Otrohet.
CIA-chefen Petraeus har precis fått avgå på grund av en EMI - och frågan är varför otrohet är så laddat?

För det första, jag har inte lusläst rapporteringen om Petraeus avgång. Jag vet inte om man förstärker skälen till avgång med “säkerhetsrisker” eller inte. Men det är egentligen inte det jag vill tala om.
Jag tycker det kan vara dags att titta närmare på synen på otrohet (det finns åtminstone några intressanta artiklar i ämnet otrohet på svenska dagbladet just nu - läs gärna dem.)
Och på synen på sexuell exklusivitet. Och på konsekvenser av otrohet.

Enligt Huffington Post kommer var fjärde gift man att någon gång vara otrogen. “Ha en affär”. Medan samma sak sker med ungefär 15% av gifta amerikanska kvinnor.
Jag läser en artikel där en psykolog talar om de åtgärder man kan vidta för att förhindra, EMI:s.

1. Inse att du tar ett beslut när du väljer att ha sex med någon annan. Det går alltså inte att skylla på: Det bara hände, jag var full etc... I grunden finns ett beslut.

2. Se till att bevisa ditt committment till din partner - och gör det ofta. När du är på övernattningskonferensen, ring din partner och säg hur mycket du älskar hen. Då påminns du om dina äktenskapliga löften... återknyter till din partner... och minskar risken för EMI.

3. Välj en partner som du verkligen älskar och som du till vara trogen mot.

Allt det där är fint och sjyst och bra. I alla fall på ytan. 
Men frågan är: Varför gör vi så stor affär av otrohet? 
Och har vi bemödat oss om att definiera vad det är?

Som jag ser det kan ingen äga en annan människa. 
Inte heller hens sexualitet. 
Om den ena partnern vill ha ett vitt äktenskap (utan sex) 
är det då rimligt att hen därmed bestämmer att partnern 
inte heller ska få ha sex? Det tycker inte jag.

Och jag tror att en av de springande punkterna är denna: De som ingår i en relation/äktenskap behöver tala om det. Tala om hur de ser på relationen. Skriva ett kontrakt. Definiera var gränserna går - tydligt. Så att det inte bara handlar om gissningar. Om någon sedan bryter mot kontraktet - ja då har otrohet uppstått.

Jag har mött allt ifrån personer som anser att en blick på en person av motsatt kön utlöser svartsjuka (och anklagelser om otrohet) till öppna relationer där det är tillåtet att ha sex med andra. Och så olika grader på den skalan. För somliga är det okej att pussas och kramas med andra, några tycker massage är okej, några tycker att dela djupa tankar om sexualitet med någon annan är att betrakta som otrohet... etc.

Det är inte givet att två personer som ingår äktenskap har samma syn på detta.
Jag kan också tycka att det är konstigt att ett ligg med en person utanför relationen ska kunna trasa sönder ett 20-årigt äktenskap. Som att en utlösning eller en orgasm är det enda som räknas liksom.

Jag tror att utmaningarna finns på flera plan. En handlar om öppenhet och sanning. Alltså: Att prata om det. Lögner tror jag är det som kan skada mest - mer än själva den fysiska/psykiska otroheten. Att någon går bakom ryggen, skapar en relation, lever ett hemligt liv.

Fundera på detta: Vad spelar det egentligen för roll vad din partner gör när du inte är med?
(Och se vad som dyker upp inom dig. Det kan bli intressant.)
Och vad händer när man säger som det är?
Jag tror att sanning, öppenhet, kommunikation, i sig leder till mindre otrohet - men det kanske är mer sårbart att säga som det är, än att gå bakom någons rygg.