Radio: Dags för passionsprat

Jag väljer att känna champagnebubblet.

När jag skriver detta är det två och en halv timme kvar till förstasändningen av
Sveriges Radio P1:s Tendensprogram där jag pratar om Passion.
Och jag känner mig … hm .. .nervös.
Eller ska jag ta det som champagnebubbel i kroppen?
Tja, jag försöker se bubblorna istället.

Andas, Charlotte, andas.
Ja, det känns i kroppen att rätt många ute i världen har möjlighet att höra mig prata om passion. Jag står för vartenda ord jag säger. Jag är glad att få säga de orden. Och jag lät dem komma precis som det föll sig. I samtalet med Lars Mogensen satte jag inte upp några spärrar, jag släppte kontrollen och lät det flöda.

Ett uttryck för 100% Charlotte är det nog. Eller det kanske till och med är ett uttryck för att jag är mer än 100% Charlotte. Just det släpper jag nu.

Alltså det är så fantastiskt underbart att jag blir ombedd att tala om passion. Detta är ju verkligen en av de saker som jag brinner för. Jag är passionerad för passion. Alldeles nyss skrev jag i en facebookgrupp: Charlotte Rudenstam, peace through love-worker. Alltså jag vill verka i kärlekens tjänst och då är det ju väldigt bra att ha tillgång till min egen passion.
Mitt eget:
Wow!
Mitt eget:
Wohooo!!
Mitt eget
Jippie!
Mitt eget:
YES!
Mitt eget:
Ååååååååå!

Och ändå känns det lite läskigt. Jag tränar verkligen på att hela tiden stå i min kraft och inte bry mig om vad andra tycker. Men ibland så... önskar jag att någon kunde hålla mig i handen när jag lyssnar på sändningen. (Vågar jag ens lyssna i direktsändning?)

Rädslan handlar nog mest om att någon ska säga: Har du ingen skam i kroppen, Charlotte? Och att jag inom mig viskar: Jo, tyvärr... eller att jag reser på mig och ändå säger högt: Jag jobbar på att få bort den, men fortfarande har jag rester kvar.

Så håll mig i handen kära du! Stöd mitt passionerade sätt att leva! Stöd mitt kärleksarbete! Stöd mitt fredsarbete!

Och så ska jag andas en liten stund. Gå in i mitt hjärta och andas. Andas.