Minska skuggan - släpp taget.

Hur många gånger har jag inte varit med om att hamna i en situation där jag vill ge igen, där jag känner att något är orättvist mot mig... där jag helt enkelt låtit min negativitet ta över?

Oräkneligt antal gånger.

Nu för tiden försöker jag allt oftare släppa taget. Ibland kräver det djupa andetag... och att jag räknar till tio.

Att släppa taget är ett sätt att minska skuggans makt, menar Deepak Chopra i boken ”The shadow effect”. Jag har tidigare skrivit om att vi behöver träna på att projicera mindre... och nästa steg är alltså att släppa taget.

Det är lättare sagt än gjort. Först behöver du alltså erkänna vad du känner (det gäller särskilt negativa känslor som du kanske helst inte vill kännas vid). När du gör det, leder det till att du projicerar mindre.

Nästa steg är att släppa taget om negativiteten, att inte låta den stanna kvar hos dig.

Här är tricket att du ska ta ansvar för dig själv... ”detta är mitt”, utan att gå så långt som att du börjar identifiera dig med det negativa... ”detta är jag.”

Det du kan göra för att sluta identifiera dig med det negativa är att se det negativa som något som är en förkylning eller allergi. Alltså att det är du som har allergin, men du är inte allergin.

Det är lätt att negativitet vill häfta sig fast, att den är svårt att släppa. 
Då kan det vara bra att tänka till exempel så här:

”Jag har känt så här förut. Jag kan handskas med det.”

”Om vi börjar skylla på varandra så kommer ingen att kunna vinna det spelet.”

”Känslor kommer och går, även de allra värsta.”

”Jag kan ha tålamod. Kanske kan jag lugna ner mig om en liten stund.”

När du börjar säga sådana här meningar till dig själv kanske de inte känns sanna till en början. Men du kan börja med att vilja att de ska vara sanna. Om du har för avsikt, om du har intentionen, att släpp taget, att centrera dig, att vara tålmodig och medveten om dig själv, så kommer det så småningom att leda till att du kan släppa saker och släppa negativitet.

Och det är viktigt att inse att detta att du släpper taget inte handlar om likgiltighet, det visar att du verkligen inte vill att det negativa ska fasta hos dig.

Jag har länge kunnat karaktäriseras som en slags besserwisser (även om jag själv naturligtvis skulle välja en mildare definition). Jag har velat ha rätt och velat berätta när jag har rätt... Det har inneburit att jag starkt har hävdat min åsikt, att jag rättat andra, att jag känt frustration när ett argument inte biter på någon annan.

Jag minns en gång för rätt många år sedan, när jag skulle pröva att inte rätta. Jag var med min dåvarande man på en utställning. Vi började samtala med en annan man och de började diskutera något som rörde mannens hemland. Jag hörde hur min man sa något felaktigt. Den utländske mannen måste ha hört felet och lät det passera. Och jag lät det också passera. Det gjorde nästan ont i kroppen att inte rätta till felet, men jag lät bli. Jag släppte det (och, intressant nog, jag kommer i håg situationen glasklart nästan 15 år senare...)

Det jag tränar på är att inte rätta till i onödan, att släppa taget, att inse när jag och en annan person inte har samma åsikt och det inte går att komma längre och bara lugnt säga: 
”Det verkar inte som vi kommer längre här.” 
Till en början var också det svårt. 
Det var som att något fattades. Jag fick inte ”rätt”. 
Men ju mer jag släpper taget, desto lättare blir det. Jag kan liksom inte kontrollera världen. Det är inte hela världen om jag eller någon annan gör ”fel”. Och nu börjar det kännas allt mer som att det faktiskt ibland är rätt skönt att släppa det... 

Och då snuddar jag vid den tredje grejen Chopra talar om... nämligen att släppa dömandet  av sig själv... och det tränar jag också mycket på. 
Jag återkommer till det.

En tidigare artikel i ämnet handlar om att sluta projicera.